torsdag 5 maj 2011

Upphängd och nedsläppt

Jag känner mig ungefär lika tuktad som dockorna i E's dockhus. Kroppen säger ifrån och tålamodet tryter. Viss ångest för kommande veckor kryper sig på.. Det är tufft att känna sig som en surmorsa. Jag skulle bara vilja ligga ner ikväll, men det är nog ingenting E tillåter. Min kära T knegar utan klagan trots att han knappt sover veckor som dessa. (Du är min klippa!)

Imorgon åker jag till Umeå och på lördag kommer T efter. Jag hinner aldrig åka förrän jag längtar hem men nu ser fram emot ett dygn på tu man hand.
Published with Blogger-droid v1.6.8
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym5 maj 2011 20:41:00

    Blivande mamor har ofta tendens att glömma sina T, men det skall man inte göra, aldrig göra ! De är ju de bâsta vännerna man kommer att fâ minsann och förtjänar alla kramar man kan avvara och nätter utan barnskrik !
    Jag minns min man som alltid stälde upp pâ nätterna, men som brukade somna pâ jobbet....inte bra :)

    Gammelmor i Paris

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)