Jag ligger i soffan med stugkoma. Jag drabbas alltid av det. I stugan är det så tyst att det nästan gör ont i öronen. En sådan tystnad finns nog inte på många platser på jorden idag! Det är bara lite kluckande mot båten, blåst och fågelkvitter som hörs, ja efter att E hade somnat i vagnen. På telefonen finns ingen mottagning och någon tilltagen lyx finns inte. Det är utedass, eldning och kamin som gäller. Jag trivdes gott i solen medan T sjåade med far sin med diverse projekt.
Positivt med att vara i stugan är att man tvingas varva ner, känna lugnet och umgås. Inget oplanerat sker, det finns inga måsten och det enda man har att spenderade sin tid på är sällskapet man tog med, en promenad längst någon skogsväg eller en tur på sjön.
Vi lånar gärna er stugan nån gång! Det låter som ett paradis! Jag älskar allt som inte har med lyx att göra, när mottagning på telefonen är lika med noll, och det enda man kan göra är att prata med varann... däremot har jag svårt för utedass, men vad tusan, även det får gå, bara man får vara i fred!
SvaraRaderaVälkommen! :-)
SvaraRaderaDetta med tystnaden är något jag saknar så mycket sedan jag flyttade. Hemma i huset är det alltid sådär tyst. Så tyst att det gör ont i öronen och så mörkt om natten att man inte kan se handen framför sig när man släckt lampan. Saknar allt detta, men nu åker vi ju snart dit igen!:) Tror alla behöver ha det så ibland, även om alla inte uppskattar det.:)
SvaraRadera