Jag har varit för envis för mitt eget bästa. Igen. Jag inser det nu. Igen.
När jag väntade lillebror lovade jag mig själv att inte trötta ut mig som jag gjorde med E. Henne ammade jag dygnet runt med bara en timmes mellanrum. Det funkade bättre denna gång men så snart lillebror började växa på sig hamnade vi där igen. Nästan i allafall.. varannan timme, dygnet runt.
Jag har förstått båda gångerna att min mat är för klen men jag har kämpat i tron på barnens bästa.
Vid senaste bvc-besöket hade kurvan börjat ge vika och vi bestämde oss för mer tillägg. Och vet ni vad? Efter ett par dagar har vi nya sovmönster! Lillebror somnar runt 20, sover till midnatt och sedan till denna tid (ca 4:30) och sen väcker vi de små mellan 07 och 08. Vet ni hur bra det känns att äntligen få sova igen efter snart fem månaders vakennätter(?)!!