Jag har ett svagt hjärta, ett sånt som gör riktigt ont ibland. Ofta hamnar jag i situationer som jag inte bara kan gå ifrån. Situationer där någon drabbas av en stroke eller tappar medvetandet pga hjärtsmärtor. Eller andra saker. Just nu ältar jag en händelse från lekparken vid valborgsmässofirandet ikväll.
Då handlade det om ett gäng småpojkar. Jag iakttog deras lek en stund, för jag tyckte den såg rätt allvarlig ut. Efter ett tag var jag tvungen att gå fram. Det var inte lek. Inte längre i alla fall. Dom skrek och svor, kastade sand, slogs och sparkades. Slag och sparkar hade riktats mot huvudet och en pojke var blå i pannan. Andra vuxna gick förbi, antagligen i tron om att det var bus. Men jag anser inte att man busar och leker på det sättet och skulle vilja förbjuda alla våldsfilmer, tv-spel och liknande som går ut på slagsmål. Även för vuxna. Jag mår så dåligt av att se sånt och jag förstår inte att det roar folk.
Jag har alltid varit blåögd. Jag vill tro att alla människor har ett gott hjärta. Man kanske kan hjälpas åt att komma dit? Jag vill aldrig att mina barn ska lösa sina konflikter med knytnävar och sparkar. Och jag struntar i att vissa föräldrar inte tycker att man säger åt andras barn. Jag gör det ändå.
Klokt och så sant, ibland måste man säga till andras barn när deras föräldrar inte har vett själva att göra det.
SvaraRaderakram Mia
Helt rätt att du gick i mellan.
SvaraRaderaIbland undrar jag hur vi orkar också. Man lever väl i hopp och tron om att det nån gång ska lugna ner sig och då får man njuta. Känns också såklart skönt och bocka av grej efter grej och känna sig nöjd med man åstadkommit!
Ps!
Nu funkar länken till dig..
Jag önskar alla var som du. När jag var liten fick jag klara mig själv när någon var dum mot mig på det sättet, för att jag hade en mamma som inte kunde språket. Alla andra föräldrar gick emellan, men inte min. Jag tycker att vuxna ska hjälpas åt att uppfostra barnen i samhället, och inte ta illa upp så fort någon annan säger åt ens barn. På så sätt lär sig barnen att respektera vuxna, och kanske t.o.m sina egna föräldrar. Bra gjort Frida! En medalj till dig!
SvaraRaderaDet var riktigt bra gjort.
SvaraRaderaDu gjorde helt rätt!! Jag tycker att det är hemskt att vi lever i en kultur där det anses vara fel att hjälpa andra om det innebär att man tillrättavisar någon. Jag säger åt barn i lekparken om de gör något som kan skada de eller andra och hjälper andras barn om de t.ex. behöver hjälp upp i gungan eller mer fart och sedan struntar jag i om jag får arga blickar. För jag skulle vara tacksam om situationen var tvärtom. Och om jag inte ser att mina barn gör fel men någon annan gör det så hoppas jag verkligen att de säger åt dem, för hur ska de annars kunna lära sig vad som är rätt eller fel.
SvaraRaderaVisst gjorde du rätt. Bra föräldrar är alltid tacksamma när nâgon annan förälder kan rycka in om det gâr galet för barnen, som är det käraste vi har. Alla har ju inte ögon i nacken eller finns pâ plats just dâ det behövs....
SvaraRaderaOm alla brydde sig om alla, skulle vi t ex inte ha sâ mycket trafikolyckor i världen...
Sen ang. den biologiska klockan, funderar jag pâ, om vi människor inte växer, tills vi inte längre bryr oss om alla barn som vore de vâra egna. Vi är genetiskt programmerade att förnya släktet, sen behövs vi inte längre, sâ âldrandet sätter in och hur snabbt beror pâ vâr egen motstândsstyrka och förmâga till förnyelse
Visst gjorde du rätt Frida !!
Gammelmor i Paris.