söndag 14 augusti 2011

Jag, asfaltsblomman.

Om det är något jag är livrädd så är det eld. Eller jag skulle kanske säga brand istället. Rädslan har smygit sig sakta på sedan barnen föddes och det är mest på kvälls och nattetid. Om skulle jag rangordna mina rädslor hamnar brand överst, före sjukdomar, kräkningar och timmerbilar.. och en massa andra saker.

I samband med att jag försökt hantera min rädsla och lärt mig det här med eldning. Inte lärt mig, utan försöker lära mig, så har T kallat mig för asfaltsblomman.. Nåja. Ikväll är jag ensam då T återgått till arbete, efter sådär tio veckors familjeledighet. Jag har lyckats med konststycket att få båda barnen att sova samtidigt och märkt upp alla rör och strömbrytare i pannrummet med vad de ska användas till. Så att det ska bli lite lättare för blomman! :-)

3 kommentarer:

  1. Känner igen den där oron för eld... Hade det rätt jobbigt när båda pojkarna var små och låg på kvällarna och funderade över olika utrymningsvägar vid händelse av brand. Men nu finns både brandstege och verandatak att använda (och ett helt gäng brandvarnare så klart :-))så jag sover mycket bättre.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. KOLLA MIN BLOGG, SNYGGASTE BLONDINEN I STAN OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV!! ;) KOLLA MINA HETA BILDER OCH LÄS MINA DJUPA TANKAR OCH FUNDERINGAR SAMT MYCKET MER!! JAG ÄR EN TJEJ MED SKINN PÅ NÄSAN MEN MED BÅDA FÖTTERNA PÅ JORDEN! JAG LOVAR ER, NI KOMMER INTE BLI BESVIKNA ;)

    SvaraRadera
  3. Jag har brand/rökvarnare och ett nätställ framför den öppna spisen, som hindrar gnistor att hoppa ut pâ parkettgolvet. Det gäller att kolla brandrisken noga och vidta âtgärder
    Rädd ?!? Varför dâ ?

    SvaraRadera