Hemkommen är jag från mitt andra träningspass sedan barnen föddes. Det känns bra och roligt, inte bara i träningssyfte. Jag har faktiskt inget träningsmål. Målet är nog egentligen att komma mig ut en kväll i veckan för att få chansen att träffa nya människor här i trakterna och för att andas (flåsa?) lite egen luft. Träningsvärken får jag på köpet bara.
Men ifjol var ju bästa året, då var det ju helt underbart bra, lagomt packat så man bara flög fram. Ni bodde väl här då, eller? I år är lagom, men de har ju grusat nån vända.
SvaraRaderaBra blogg du har förresten, du skriver så bra! Du verkar kunna konsten att säga mycket, på lite text, vilket nog är meningen med en blogg? Önskar jag kunde den konsten jag med :)
Åh vad härligt! Jag som är nerflyttad till Stockholm från underbara norr saknar sparkåkandet! Pratade med en "inföding" här nere ;) och hon hade bara åkt spark en (!!) gång i hela sitt liv... Svårt att förstå för mig som åkte spark nästan varje dag som liten.
SvaraRadera