måndag 13 augusti 2012

Underbara ungar



Det finns inget som kräver så mycket energi och tålamod som de här två små. Nu sover de båda och som alltid när de somnat måste jag gå in till dem, beundra dem en stund och undra hur jag kunde önska att de skulle somna. Älskade underbara ungar! Vad gjorde jag utan er?

Åren som hemmamamma är förbi och jag bubblar snart över utav alla dubbelsidiga känslor. Det är med lite vemod och sorg i hjärtat som jag lämnar mammaledigheten bakom mig. Samtidigt som barnen med glädje går in genom dagisgrinden ser jag också fram emot att återgå till arbetslivet igen. Ett nytt kapitel i livet tar sin början och jag antar att det bara är att hänga med.

2 kommentarer:

  1. Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver här. Så himla på pricken.

    SvaraRadera
  2. Gud, jag får nästan en tår i ögat när jag läser detta.. Det är preciis så man känner ibland.. huset är upp och ner om man önskar inget annat än att junior skall somna..och när han väl sover står man där och beundrar honom och nästan önskar att han skulle vakna igen.. konstigt det där..

    Börjar Ville på dagis han oxå nu? Så spännande, han har ju säkerligen världens bästa storasyster som kommer ta hand om han.. Jag våndas för varje dag som går av inskolningen nu när man ser sin älskade son både bli av med leksakerna och puttad eller påkörd av någon cykel ute på gården..det svider ju som sjuttsikens i hjärtat.. Hur ska fröknarna kunna skydda honom från allt farligt..hihi

    Grattis förresten till det fina bröllopet.. Har absolut sett den fina bilden, men aldrig kommit till skott att skriva det.. fejjan via mobilen vill varken skriva inlägg eller kommentarer så ibland är det långt mellan gångerna man hamnar vid en dator.. men bättre sent än aldrig.. supermysigt det låter att vara gift va? ;)

    kram från oss i karlstad

    SvaraRadera