Idag är sambon ute i skogen med sin pappa. De brukar alltid ta en tur såhär på våren för att se om de ser några spår, möter vilt och för att se om vägen till stugan är framtinad. Jag önskar att jag inte vore så rädd för att gå i skogen, men jag har svårt för att omringas av det okända och vill gärna se en utväg om något skulle överraska mig. Jag är så vansinnigt rädd för att möta vilt. Speciellt björn. Björnarna som för övrigt redan visat sig vid stugan i vår. Hu!
När vi träffade hade jag så svårt för att vistas i stugan. Utan el, utan vatten, utan grannar och utan mottagning på telefonen. Men i sommar hoppas jag att vi får en helg där tillsammans. Bara vi, utan barnen. En helg med den där förlamande tystnaden, ljusa sommarnätter, kortspel och eld.
Björnar är blyga djur, men reagerar agressivt om du överraskar dem, speciellt om de har barnen med... Jojka lite sâ att de hör dig i förväg eller sjung en sâng ? Varför tror du att man jojkar i skogen och pâ fjället ? För att tala om att man är där och inte vill bli störd. Dâ blir man det inte. Sjön hâller pâ att växa igen, ser jag. Dâ blir det ingen fisk, eller... ?
SvaraRaderaFina bilder, som vâcker längtan.
Gammelmor
Sjön är stor och bilden är tagen bara längst i ena kanten. Fisk finns det gott om, vi ha en hel årsförbrukning i frysen :-) Jag får nog jobba länge för att komma över denna rädsla tror jag, men jag får väl träna på jojk!
SvaraRadera