För några månader sedan blev våran Kisse sjuk. Efter ett veterinärbesök utan några vägledande provsvar fick vi till svar att bara tiden kunde utvisa om hon skulle bli frisk igen. Kisse blev bara sämre. Jag har gått vecka efter vecka och dragit på telefonsamtalet. Tycker det är fruktansvärt att sitta i den maktpositionen som man gör som husse eller matte i en sån här situationen. Att ta ett beslut om ett liv.
I bilen jamade och skrek hon, som om hon visste att något var på tok. Hon låg på rygg och uppförde sig väldigt konstigt. Hon kanske visste. Nu har hon ialla fall somnat in. Kissen min, som hängt med mig nästan sedan jag flyttade hemifrån. Som förvandlades från en skygg, rädd och lynnig katt till barnens bästa vän.
Vi fick ialla fall åtta år tillsammans!
Skickar en styrkekram till dig! Det är så himla hemskt att förlora ett husdjur!
SvaraRaderaKram Frida!
SvaraRaderaSå outsägligt sorgligt. Jag vet själv hur det är och hur det värker i hela ens jag att förlora ett kärt husdjur.
SvaraRaderaVarm kram,
Frida
Stor kram.
SvaraRaderaÅh det var ledsamt. Tufft beslut men helt rätt.
SvaraRaderaSöt var hon...
Kram
Åh vad trist...men säkert skönt för henne ändå.
SvaraRaderaÅh så tråkigt!:( Vila i frid och så härligt att ni fick så fina och många år tillsammans! kram
SvaraRadera