Jag har nog aldrig varit så trött som den här senaste veckan. Jag visste ju sedan innan att jag inte är skapt för att ligga raklång, sova, göra ingenting och använda tiden till att grubbla. Tiden har gått så vansinnigt sakta och jag har blivit mer och mer matt under sjukskrivningstiden. Vissa dagar har jag varit riktigt låg.
Nu återgår jag till jobbet imorgon och jag ser väldigt mycket fram emot det. Jag försöker lägga min oro åt sidan och fokusera framåt. Det är sant som andra försöker säga till mig; att man inte ska ta ut saker i förskott. Jag mår ju faktiskt bra, oförskämt bra för att också vara i graviditetstillstånd.
Ja, visst är det svårt att vara hänvisad till sina egna tankar när det finns en stor oro inuti. Det är som du säger, och den växer och blir svartare, jag känner igen mig så väl. Skickar lite extra kraft genom rymden och hoppas att den hjälper åtminstone lite, når fram.
SvaraRadera