torsdag 4 april 2013

Jag vill inte vänta mer


Jag har alltid önskat mig Svenssonlivet som jag lever nu. Med man och barn och hus (och hund). Vuxenlivet. Jag längtade tidigt efter precis det här, men anade inte då vilka prövningar det också skulle komma med. Det bara måste få börja ljusna snart. Om inte hela min person ska rasa samman. Jag längtar efter trygghet, en social och en ekonomisk. En innehållsrik vardag. Ensamhet och tvåsamhet och frihet.

4 kommentarer:

  1. Hej! Surfade runt bland lite olika bloggar och hamnade här och upptäckte att du heter samma sak som mig och bloggar om ungefär samma saker, vad kul :) (själv bor jag visserligen i lägenhet i stan, men drömmer om hus på landet :) )

    SvaraRadera
  2. Oj det låter lite kämpigt. Vad är det som står i vägen för dina önskningar?
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det var ju lite klurigt... Du har det livet men ändå saknas det något?! Hoppas att det kan lösa sig till det bästa för dig...

    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig i det du skriver även om mina skäl kanske är annorlunda än dina. Jag har dock aldrig drömt om Svenssonlivet på det sättet även om jag är väldigt tacksam för min lilla familj. Jag hoppas att du snart finner något att verkligen brinna för!

    SvaraRadera