Jag vaknade igår och kände mig snabbt uttråkad. Ganska fort började både jag och dottern klättra på väggarna och efter ett telefonsamtal med min syster avbröt jag kånkandet på möbler och packade in ungarna för att åka till Umeå. Mitt kära Umeå. Ibland vill jag så gärna tillbaka, men jag vill inte lämna det vi har här. Här har vi tryggheten, huset och lugnet. Något som talar helt emot vad vi då skulle återvända till. Skulle vi mot all förmodan någon dag flytta åter, är jag ganska säker på var jag vill bo. Tomtebo känns faktiskt fortfarande lite som hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar