Jag har alltid tyckt att det varit lite extra fridfullt och vackert vid vatten. När jag behövt en stund för mig själv har jag ofta satt musik i öronen och sökt mig till vatten. Redan hemma i det samhälle där jag växte upp satt jag på en sten vid vattnet när jag behövde en stund för mig själv. I Umeå satt jag vid Nydalasjön. Här har jag än inte haft tid att söka mig en sådan plats, men häromdagen när vi i den djupaste skogen kom fram till denna sjö längtade jag efter en sådan stund för mig själv.
Jag fick gåshud när jag läste ditt inlägg. Jag har också suttit på en sten vid Nydalasjön och tänkt en hel del. Jag hade min lilla "tomteborunda" som jag alltid avslutade med en stunds "meditation" och reflektioner vid sjön. Tänk vad lika vi är!
SvaraRaderaSâ vacker och stämningsfull bild och visst manar sjön till meditation. Vattenytan speglar ju himlen där molnen svarar för underhâllningen pâ ett sällsamt sätt. Man sitter liksom trollbunden och tankarna associerar till allt möjligt och omöjligt pâ ett annat plan.
SvaraRaderaEn nyttig plats !
önskar jag hittade en
Gammelmor