måndag 26 september 2011

Åsikten

Jag förstår att många som bloggar använder sin blogg till att provocera folk. Det finns säkert anledning till det. Många läsare och reaktioner. Jag är en av dem som reagerar! Till vardags kanske jag upplevs som en slätstruken person. Lugn som en filbunke, men jag har mer under ytan. Jag bär känslor, kanske främst frustration, utan att dela med mig. Men nu kommer det :-) Just den här gången handlar det om barn.

Igår visade Claras sin son som var klädd i rosa klänning till kalaset. Och det blev ramaskri i hennes blogg. Hon får klä honom precis hur hon vill, men jag ser inte anledningen till att försöka göra alla lik. Jag tror att det är femninismens och jämlikhetssträvandets baksida. Ett lika värde och lika lön behöver för mig inte innebära att kvinnnor ska våga vägra raka sig under armarna. Eller att pojkar ska ha klänning.

I en annan blogg skriver en tjej att det inte alls är farligt att röka under graviditeten. Hon har ju gjort allt hon kunnat för att sluta och det finns ju faktiskt dom som får friska barn fastän de har knarkat, druckigt alkohol och rökt mycket mer än vad hon gjort. Dessutom verkar barnet friskt. Men! Barnet är inte ens fött!!!

En tredje blogg, där föräldrarna inte vill påverka barnen väljer de att lära sina barn att de är barn och inte ett kön, de klär sönerna i klänning och lär barnen att det är fel(!) att äta kött. Hur uppfostrar man då barnen till att bli sin egen? Är det bara i vissa frågor man inte ska påverka dem?

Jag kanske borde sluta läsa andras bloggar, det vore nog lugnast för psyket.

4 kommentarer:

  1. Försöker och försöker skriva en kommentar men det slutar bara med att jag raderar det. ;) Jag älskar din blogg Frida för många gånger känns det som att det är jag själv som skrivit dina inlägg. ;)

    Såklart är det upp till varje förälder att klä och uppfostra sina egna barn. MEN JAG personligen tycker att det är fel att man som förälder klär sin lilla kille i klänning. Är barnet så stort att det kan uttrycka sig och det är deras egna val att vilja ha en klänning, så är det klart att killen ska ha klänning men låt det då vara hans val. Överlag tycker jag man som förälder måste tänka på vad som kan påverka sina blogg- och facebookbarn i framtiden, tänk om denna lilla kille för alltid kommer att skämmas över detta. Och visst, han kanske själv väljer att klä sig i klänning, men låt det i så fall vara hans val!

    SvaraRadera
  2. Du är så klok min vän.

    Jämlikhet och genus handlar såklart om att ingen ska behandlas sämre på grund av kön. Något jag lärde mig när jag jobbade med de här frågorna på mitt förra jobb är att man bör försöka se barnen som individer, inte som kön. Det behöver inte hjälpa barnen att kläs i speciella kläder, men det kan stjälpa dem om man som förälder förbjuder dem att göra något som de vill (t.ex om V vill testa någon av Es klänningar). Då är det barnets eget beslut och vi bör låta dem utforska sin egen personlighet (och inte låta våra normer sätta stopp för det).

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig! Orkade inte ens bli provocerad när jag läste inlägget, för det var så uppenbart att man skulle bli det. Men jag tror de flesta tänker som du. Och tack för en trevlig blogg!

    SvaraRadera
  4. Provoceringar är en del av livet, men kan alla stâ emot dem när man är liten ??
    Min dotter blev provocerad pâ skolgârden i 1a klass, när 2 killar försökte dra ner underbyxorna pâ henne. Hon gick direkt storgrâtande hysterisk in i min famn och berätta det i fâ ord. Nästa dag och för alltid blev det lângbyxor. Aldrig mer kjol eller klänning.
    Min franska svärmor ville ha en flicka och klädde baby i flickkläder tills han blev 3/4 âr gammal utan att det satte nâgra spâr.
    Blyga flickor är och förblir enormt utsatta. Borde ha satt henne i en dyr privatskola kanske. Man blir vis av erfarenheten.

    SvaraRadera