Lördagsnöje?

Jag hade nog inte trott den som sagt att jag en lördagkväll frivilligt skulle gå ut i vedboden och stapla ved. Men se, det är precis därifrån jag precis kommit in. Nu har jag inte varit ute särskilt länge och jag måste erkänna att det inte är så ofta som jag får sådana il. Jag är glad och tacksam över att T och hans pappa verkar trivas med det görat, för nog finns det roligare saker att sysselsätta sig med. Men som ett break ibland kan jag gärna hugga i :-)

Björnrädsla och tysta sommarnätter

Idag är sambon ute i skogen med sin pappa. De brukar alltid ta en tur såhär på våren för att se om de ser några spår, möter vilt och för att se om vägen till stugan är framtinad. Jag önskar att jag inte vore så rädd för att gå i skogen, men jag har svårt för att omringas av det okända och vill gärna se en utväg om något skulle överraska mig. Jag är så vansinnigt rädd för att möta vilt. Speciellt björn. Björnarna som för övrigt redan visat sig vid stugan i vår. Hu!

När vi träffade hade jag så svårt för att vistas i stugan. Utan el, utan vatten, utan grannar och utan mottagning på telefonen. Men i sommar hoppas jag att vi får en helg där tillsammans. Bara vi, utan barnen. En helg med den där förlamande tystnaden, ljusa sommarnätter, kortspel och eld.

Gumman i lådan

Blunda mot solen

I jämförelse med i fjol så ligger vi verkligen efter. Vid den här tiden i fjol hade vi en verkligt varm period med drygt 20 plusgrader och gröna små blad på björkarna. Vi åt glass ute i sommarkläder och jag, med min stora mage, hade nog redan börjat klaga över hettan. Nu, efter ett helt gäng dagar med snöblandat regn sken solen äntligen upp ikväll! Vi passade på att åka till lekparken efter middagen och medan jag hjälpte dottern att gunga fick jag en väldig längtan efter att ligga raklång på en filt i gräset och blunda mot solen. Jag glömde visst då att både barnen och pollenallergin kommer se till att hindra mig från viloläge i gräset. Men det kan jag leva med så länge vi får lite sommarvärme!

Arton kilo karameller

Barnprogramsnostalgi på högsta nivå.

Söndag och födelsedagsfirande

Igår hade vi en intensiv lördag. Det gäller ju att vara lite driftig nu när vi bara har helgerna lediga tillsammans! Det slutade å andra sidan med att jag somnade i dotterns säng före klockan åtta. Då hade jag visserligen varit duktig nästan hela dagen, så det gjorde inte så mycket. Jag bakade en massa medan sambon jobbade större delen av dagen i vedhögen. Så allt är nu kapat och kvar återstår "bara" klyvning och stapling där ute.

Idag ska vi ha lite födelsedagsfirande för pappan i huset. Jag har fyllt och garnerat den chokladtårtbotten som jag bakade igår. Utöver den bakades även chokladbräck, kolakakor och en vinbärskaka. Fikat ska idag dukas fram tillsammans med mina koppar som kom med posten i fredags! Jag är så barnsligt glada över dem!

Tomatsallad

Häromdagen när jag handlade kom jag hem med tomater. När jag sedan packade upp insåg jag att det i kylskåpet redan fanns två kartonger körsbärstomater och sju vanliga kvisttomater. Nog för att vi äter men del grönsaker, men kanske inte tomater i riktigt den utsträckningen.

Inspirerad av min vän Magdalena så bestämde jag mig för att göra tomatsallad. Något jag annars inte brukar göra. Hennes recept hittar ni här! Eftersom jag inte planerat för detta och hade allt hemma, så tog jag lite vad som fanns (tomater, persilja, rödlök, citronsaft, balsamvinäger, salt och peppar). Själv tycker jag att det passar bäst som förrätt till något gott bröd. Men gott blev det i vilket fall!

Förrgårdagens vita täcke

Före tuppen

Godmorgon! (Inte från någon lekpark, utan direkt från frukostbordet). Det är minusgrader idag och marken är snötäckt igen. Nu måste det väl ändå vara dax för april att visa sin vackra sida snart? Förresten så går veckorna så himla fort nu så det ordnar sig nog.

En sak till också. Jag tror jag håller på att bli vuxen? Jag kliver frivilligt upp en timme innan bilen går till jobbet, för att hinna vakna och slippa stressa. Det har aldrig hänt hittills i mitt liv. Jag har alltid prioriterat bort för några extra minuter sömn. I ärlighetens namn har jag nog aldrig varit vaken mer än max tjugo minuter innan avfärd tidigare. Jag vet inte om det kallas vuxen, men yngst på jobbet är jag då inte längre! Nej, för på jobbet klår jag de yngsta med nästan tio år! När det uppdagades upplevde jag nog min första lilla åldersnoja där. Men egentligen nojar jag inte alls! Jag har ju min sambo, mina barn, jobb och hus. Det har alltid varit målet och där är jag ju nu.

Hemtrevnad

I vinter har vi haft så kopiöst mycket snö, men snart är gräsmattan helt framtinad! Ute i rabatterna kommer det mer och mer vårblommor. Det är spännande att se vad som dyker upp, eftersom vi inte bodde här den här tiden i fjol. Kvinnan som bodde här innan måste ha planterat ut lök vartenda år. Det är iofs ingenting som gör oss något. Det är bara hemtrevligt!

Den enkla tiden

Nu börjar äntligen den enkla tiden! När dagen efter jobb och middag fortfarande har mer kvar att ge. Äntligen har ljuset vunnit tillbaka dagen! Igår efter middagen klädde vi på oss och gick ut. Och det är precis det jag alltid längtat efter när jag längtat efter hus. Att enkelt bara gå ut tjugo minuter på sin egen gård. Snart kan och ska dörren stå öppen så barnen kan springa ut och in bäst de vill! Ja, nu hoppas jag att vi snart får dumpa lite av vinterkläderna!

En av mina svagheter

Marmeladsmörgåsar.

Myslördag

Det behövdes bara en veckas arbete för att verkligen uppskatta att vara hemma. Idag åkte sambon ut för att ta till vara på de sista isarna. Jag och barnen har byggt pussel och läst mina gamla sagoböcker som jag tog in från förrådet igår. Ikväll är vi bortbjudna på middag, men fram tills dess ska vi bara såsa på och mysa med varandra.

Jag har inte glömt..

Jag har bara så knökfullt med intryck att jag inte vet riktigt vad jag ska göra av allt. Ny arbetsplats, nya människor, nya kunskaper och nya rutiner. Det är både spännande, läskigt och orkeskrävande med alla första intryck!

Trots träningsvärk i benen, skavsår, blåsor i händerna och ömma tummar känner jag mig väldigt positiv. Jag fick veta redan igår att jag får komma in med ett önskeschema för framtiden, så varför gnälla över lite blåsor? Jag tror att det kommer att bli hur bra som helst och på ett par dagar till har jag kanske landat i mitt nya liv! Nu är jag däremot så otäckt trött att jag måste uppsöka sängen. Och det bums! Imorgon är det uppstigning klockan fem som gäller.

På gång

Frukosten är på väg ner och duschen väntar. Sen är det dax att ge sig iväg på den första arbetsdagen på väldigt länge! Spännande minsann!

Att oroa sig i onödan

Till en början kände jag mig lite stressad över att vi inte hade några planer för vår påskledighet. Vi har inte arbetat in några familjetraditioner än och jag kände mig rätt rastlös när det verkade som att varenda människa hade planer förutom vi. Men helgen har gått i rasande tempo ändå och nu återstår bara en dag till av ledighet innan det är dax för allvaret!

Sambon åkte på fisketur till Jämtland i fredags. Igår hade vi besök nästan hela dagen och på kvällen gick jag på byns gästgiveri tillsammans med sambons systrar. Nu ska vi strax iväg på middag och imorgon hade jag tänkt mig på en loppistur. Det är ganska onödigt att oroa sig över att tiden ska gå långsamt, det är ytterst sällan den faktiskt gör det nuförtiden.

Tuperad eller nyvaken?

Glad påsk!

Imorse efter frukost och påskäggsletning förvandlade vi vår treåring till världens sötaste påskgumma. Idag skulle dagis ut och påska på byn.

Jag har förutom att laga älggryta, skickat ett brev till mamma och ätit en hel del godis vid pysselbordet. Jag vet, det är bara torsdag.. Jag kan ju i samma veva passa på att säga att den där crosstrainern används rätt sparsamt. Det var ju rätt tur att jag inte bodde i Umeå och köpte träningskort, för då hade det hamnat i den där hyllan jag pratade om. Nåja, allt godis är inte slut. Fettisdagsburken har bytt namn till påskburken, den är fylld och står redo ifall vi skulle få besök.

Jag är vinnaren

JAA! Jag hade faktiskt ont i magen sista minuterna, men det gick vägen! Samlingen av dessa underbara Rörstrand-koppar har nu kompletteras med fem stycken till. Så nu finns en till alla när det kommer besök :-) Nu är det bara att vänta på paketet!

Nu kan påsken komma

Jag brukar inte pynta till påsk, jag tycker det känns som överkurs. Lite påskris och påskliljor är vad som finns hemma i år. Ändå tycker jag om påsken! Det är som ytterligare ett avtamp mot våren. Ifjol gjorde jag lite påskgodis, men idag skopade jag på affären istället. Godis måste ju få finnas hemma under påskhelgen! I dotterns ägg finns ett par gobitar, men eftersom de inte är så gamla och det garanterat kommer cirkulera godis överallt i helgen så fyllde jag barnens ägg med majskrokar, en bok, russin och nya nappar.

En årsförbrukning värme

Hade vi inte mycket att göra innan, så har vi det ialla fall nu. Idag har en årsförbrukning av ved landat här på gården! Nu återstår bara vääldigt mycket jobb innan den kan användas..

Där igen

Åh. Nu är det exakt en vecka kvar tills jag den här tiden befinner mig på jobb! Och förlåt om detta är tiotusende gången jag skriver det. Jag vet ärligt inte om jag skrivit det förr, eller inte. Min hjärna maler detta dygnet runt så jag vet varken ut eller in snart. Jag har smått panik!

Jag längtar efter jobb, nya kunskaper, vuxna människor, lunchrast och tysta ensamma toalettbesök. Med avbrott på ett par månader så har jag nu varit hemmamamma sedan september 2008. Men jag får också ångest av tanken att föräldraledigheten snart är förbi! Jag vill inte det. Hur less jag än må vara emellanåt så får jag ont i magen av tanken att förskolefröknar ska få träffa mina barn mer än mig. Jag är inte beredd på det riktigt. (Hur bra de än är!)

Så länge sambon är hemma med barnen istället är jag helt tillfreds med att jobba. Nästan. Det är bara oerhört trist att pengar och pension ska behöva vara en anledning i beslutet. Frågan är ju om det ändå inte är viktigare att leva nu? Framtiden, morgondagen, 2050 - det vet vi ändå inget om. Jag lär nog få fortsätta mala detta, men det känns som jag kommit fram till att deltid kan vara ett alternativ för mig tills dess barnen blivit äldre. Kanske.

Spännande morgonbesök

Det bästa med vårt hus är helt klart läget! Här bor vi mitt i byn men med en stor tomt med naturen inpå knuten. Det är lika roligt för stor, som för liten när skogens djur bestämmer sig för att hälsa på oss! Det var längesedan vi såg dem sist, men nu efter två dagars snöfall kom de tillbaka imorse, Bambi och hans mamma.