Fegis!

Jag har konstaterat det förut och det kommer inte direkt som något nytt uppvaknande. Jag bara konstaterade det för mig själv igår igen och påminner härmed mig själv om att jag är en fegis. En fegis utan dess like! Jag avundas er som bara vågar! Som kastar er ut.

Det här har jag älskat sedan barnsben. De är inte vidare svåra att tycka om och det är vad jag syssesätter jag mig med ikväll. Ostkrokar och tvätt. Jo, jag är en sån som går på säkra kort! Jag tar alltid det på menyn som jag ätit förr, jag hoppar över sånt som jag inte tidigare provat och jag sågar mina egna ideér innan jag ens provat. Ganska idiotiskt. Jag måste tänka om!

Kungsylt

Att börja jobba har logiskt sett inneburit att man får mindre tid hemma, men på sätt och vis är tiden hemma mer värdefull och effektiv. Nu kommer jag ju alltid på nya saker och har projekt på lut hela tiden, så saker blir ju inte klara nångång. Men idag känns det som vi hunnit med lite sånt som jag hade hoppats på.. Kånkat möbler (igen), städat kaosrum och färdigställt hyllplanen i matkällaren.

Nu medan T lägger dottern (och troligen har somnat där), så kokas här i köket Kungsylt. Dottern tyckte att det kunde få heta det istället för Drottningsylt. Hon döper om det mesta nuförtiden! Nåja, snart väntar sängen även för mig, men innan dess ska jag sjunka ned i soffan och läsa lite i nyaste Isabellas som trillade ner i brevlådan idag. Ett inte helt fel avslut på måndagskvällen.

Det här är hemma

Jag tänkte på en sak på väg hem från jobbet idag. Att aldrig sedan jag flyttade hemifrån mamma och pappa har jag känt mig lika hemma som jag gör nu. Jag har flyttat nästan en gång per år innan vi flyttade till huset. I varje lägenhet har jag känt att jag vill vidare - till något större, något barnvänligare, ett annat område, ner på markplan, bättre planlösning, något eget osv.

 

Att flytta hit var för mig tufft länge, jag skulle inte trott på den som sa att jag idag skulle känna såhär. Men jag har verkligen landat! Jag saknar min familj! Ofta och mycket. Jag saknar närheten, tryggheten, utbudet och möjligheterna som Umeå hade. Ja, ibland blir jag arg på mig själv som inte tog till vara på och uppskattade det mer. Och ibland tänker jag tanken hur det skulle vara att flytta tillbaka. Men jag vill inte. Jag känner mig hemma nu! Vi trivs i huset, barnen trivs på dagis, vi har båda jobb och nya bekantskaper har äntligen blivit relationer. Nu har vårt liv startat på riktigt här! Här har vi våra framtidsplaner och jag riktigt känner hur livet de senaste månaderna verkligen har tagit fart.

Tre ting

Kaloriräkneriet har spårat ut efter förra helgen med dopfirande och bjudmat. Jag har slutat skriva upp vad jag äter och vips känns det lite mer okej att unna sig. Bannor för det! Imorgon blir det nya tag!

Det finns en fördel med att vi inte kan torka tvätt i källaren just nu. Det är att doften av nytvättat och rent sprider sig i huset!

Och sist. Vi vaknade till 2 grader imorse. Två mil härifrån hade de imorse skrapat rutorna! Nu är sommaren som aldrig bjöd på riktig värme riktigt över.

Dagdrömmar

Det började igår när jag fick lite för mycket surftid efter att barnen lagt sig. Jag började klicka runt bland solresor.. Det var alldeles för längesedan sist och vi har aldrig varit iväg på något sådant tillsammans. Har väl egentligen också tyckt att barnen ska bli större.. men till våren är jag alldeles säker på att de båda är så stora att de skulle uppskatta att sitta i en pool dagarna lång och äta så mycket glass de kan och orkar. Jag skulle också älska det! Och nu kan jag inte släppa tanken..

Bär, fotografier & hjälpsamma föräldrar

Ikväll har jag fyllt på blåbärslagret i frysen och fixat färdigt med fotoboken från bröllopsdagen. Nu är det bara att vänta och hoppas att resultatet blev bra! Vi dyker inom kort upp i tidningarna, men tills dess kan ni ju få en tjuvkik på två bilder som Sofia tog i Vänortsparken i Umeå.

 

Idag har mamma och pappa varit på besök. Pappa har lagat våra bilar och jag känner mig så lättad över att de är hela igen! Och mamma har lovat komma hit och hjälpa mig iordningställa katastrofrummet som så småningom ska bli vårt sovrum. Tusen tack, snälla ni!

Ikväll har vi dejtat

Vi åkte till en stilla sjö i närheten av Myckelgensjö.

Vi tände en eld, lyssnade på tystnaden och pratade.

Åt lite blåbär,

grillade korv och sockerbitar.

Och tittade på älgar!

En bra start

Vi är lediga idag, jag och barnen. Trots att jag återgått till arbetslivet kommer jag så gott som alltid vara ledig på måndagar och onsdagar. Det känns bra! I förmiddags tog jag med barnen ut i hallonriset. De åt nästan i den takt jag plockade, men jag ser att jag kanske med lite egen tid i riset kan klara av att plocka bär så vi kan få göra egen hallonsylt i år :-)

I sommar har jag längtat efter en kväll på tu man hand för att få se saker härikring, ta en tur med båten eller bara sitta vid en eld vid vattnet. Ikväll har T ordnat barnvakt och barnens faster kommer hit så vi får åka iväg ett par timmar. Det blir en bra måndag det här. En perfekt start på veckan!

Hur offentliga får känslor bli?

Ikväll skulle jag kunna skriva hur mycket som helst bara för att få det ur mig. Men jag hindrar mig själv från att bli allt för personlig. Hade jag ändå valt att skriva ikväll hade det handlat om bland annat föräldraskap, frustration, ovisshet, ekonomi och bileländet. Men jag tänker gå isäng istället, erkänna att jag i helgen överskridigt antalet kalorier med råge och sen ta nya friska tag imorgon!

En koppros

104 kalorier frukt

Jag har börjat mitt nya sunda liv! Den här gången skippar jag det där med hårdträning som jag är så otroligt urusel på och går istället in och ändrar i matvanorna. Det är faktiskt inte så svårt. Inte än. Men ikväll har jag ett fruktansvärt sug och en hemsk huvudvärk som nu har följt mig i dagarna två. Jag tror jag måste lägga mig snart så jag får äta frukost nångång :-) 

Nu ska jag verkligen försöka ge mig den på att vinna över dåliga vanor! Som sånt här, till exempel. Med hjälp av matdagbok via Shape up -appen håller jag nu koll på allt jag stoppar i mig och har inte bara klarat dagsmålen, utan också legat långt under. Heja mig!

Gårdagens mellis bestod utav fruktsallad! Melon, gröna druvor och jordgubbar. Somrigt och gott!

Underbara ungar

Det finns inget som kräver så mycket energi och tålamod som de här två små. Nu sover de båda och som alltid när de somnat måste jag gå in till dem, beundra dem en stund och undra hur jag kunde önska att de skulle somna. Älskade underbara ungar! Vad gjorde jag utan er?

Åren som hemmamamma är förbi och jag bubblar snart över utav alla dubbelsidiga känslor. Det är med lite vemod och sorg i hjärtat som jag lämnar mammaledigheten bakom mig. Samtidigt som barnen med glädje går in genom dagisgrinden ser jag också fram emot att återgå till arbetslivet igen. Ett nytt kapitel i livet tar sin början och jag antar att det bara är att hänga med.

Loppade möbler

Idag har jag köpt ett superfint gammalt skrivbord! Det som jag kärade ner mig i igår. Jag ska visa er någon dag när vi ställt i ordning där uppe. Tills vidare får ni hålla till godo med det lilla som syns på den här bilden. Nu tänkte jag istället visa er slutresultatet på pianopallen som jag loppat för tio kronor och som påbörjades för väldigt länge sedan. Jag tror ialla fall att den är klar nu! :-) Jag hade tänkt byta bort det gamla plyschtyget, men jag vet inte längre.. Vad tycker ni?

   

Det här skåpet är också loppisfyndat. Jag köpte det i förra veckan och tror att det kostade mig 15 kronor. Det har nu fått ny färg och plats på vår lilla toalett på övervåningen. Det är snickrat av någon i åttonde klass på nittiotalet. Det är vint, skevt och kantstött. Men det passar perfekt för att gömma småsaker i! :-) Två små nya knoppar till det så är badrumsförvaringen där uppe också kirrad!

En kvällshälsning

Det har varit en bra dag idag! Jag sitter och tittar ut i en kolsvart trädgård och tycker att det känns rätt mysigt med mörkret. Har antagligen drabbats av något konstigt, för det är verkligen inte likt mig...

Kanske beror det på att jag fick tid alldeles för mig själv här hemma idag. Det händer inte ofta och jag har därför sprungit runt som galen för att hinna med så mycket som möjligt på minsta möjliga tid! Mycket hann jag också, men det återstår som alltid än mer. Men jag hann fynda regnkläder till lillen och ett litet skåp på loppis. Jag hann också kära ner mig i något som jag kanske måste köpa imorgon. Jag bytte köksbord, målade på både möbler och köksinredning. Jag fortsatte utrensningen av vårt kaosrum (som någon gång ska bli vårt sovrum), jag städade och som vanligt har jag också kånkat saker mellan våningarna i hopp om att komma fram till något bra. Jag har burit in projekt och hittat på nya och ikväll har jag också fått våra bröllopsbilder. Ikväll går jag och lägger mig med en finfin dag i bagaget! Godnatt.

Rosor äro röda, violer äro blå..

smultron äro söta.. och vi har enormt mycket av dem i skogskanten i år! :-)

Utmanare redo?

Sommaren har kors i taket inte bidragit med några lyxkilon (än), men nu har jag bestämt mig (igen) att (försöka) skippa allt extra som bara gör den där onda sötcirkeln större. Jag har tänkt att jag ska börja nästa vecka när vi återgår till vardag igen.

Men fasen också! Nu har det blivit bara ännu värre! Nu måste jag ju hinna äta allt som är gott innan på måndag! En sista gång, typ. Det tycks vara så att jag (fortfarande) inte är utrustad med träningsmotivation och hälsotänk. Motivera mig då? Eller ännu bättre! Utmana mig?

En första tur

Något som är bra med att hösten närmar sig är att skogens alla bär mognar! Idag har vi varit en första sväng i skogen för att plocka blåbär. Jag som varit så vansinnigt rädd för vildmarken njuter allt mer av att komma ut och idag hade vi en jättebra förmiddag i skogen. Hem kom vi med tio liter blåbär som nu precis är färdigrensade och infrysta.

Under de första åren vi var tillsammans och inte hade barn fick jag nästan ont i öronen av att vara i skogen. Jag upplevde det som alldeles för tyst och dessutom var jag livrädd allt som råkade röras. Jag vill verkligen vistas i skog och mark och jag vill lära barnen att trivas där. Jag skulle ljuga om det inte var så att denna tjej inspirerat mig mycket. I sommar har jag längtat efter tid med T i stugan! Till enkelheten, den totala tystnaden, där man får sitta still tills man drabbas av stugkoma och får somna till sparkande eld och Karlavagnen på radion.

(Bilden är från dagens kvällsdopp som dottern tappert gjorde i ett 16-gradigt badvatten).

Dagarna som går