Befriande måsten

Imorse kände jag inte för att stiga upp. De här första nätterna som T har jobbat igen har varit minst sagt struliga. Så när jag hade lämnat på dagis och lillen somnat för sin förmiddagslur så lade jag igen mina blå och sov bort några timmar. Välbehövligt, minsann.

Därefter har jag gjort bort måsten. När det finns tid för att göra sånt i lugn och ro tycker jag att det är befriande! Befriande att betala bort räkningarna och känna sig skuldfri. Befriande att åka iväg till återvinningen och bli kvitt sorteringen, att städa i skafferiet och återskapa ordningen, tvätta.. eller något annat som annars känns överhängande och allmänt tråkigt.

Jag hoppas att kvällen ska bli lugnare så jag kan ta mig an något som jag själv vill göra, för min egen skull. Kanske göra om dörrkransen, skapa lite mer, fixa med mitt senaste och hittills mest konstiga loppisfynd. Spana i inspirerande webshopar eller bara hänga framför något uselt tvprogram.

Gissa middagen?

Jag gillar inte Kent

Nej, jag har faktiskt inte fallit särskilt för dem. Men den här texten är perfekt.

Lugnet har lagt sig i huset. Barnen sover och sambon gör sin första arbetsdag(natt?) efter sju veckors sjukskrivning. Vi har varit hemma tillsammans den största delen av tiden sedan lillen föddes och det är konstigt att bli ensam igen. Men mellan varven som jag hittar någon gammal musikfavorit så är det alldeles knäpptyst här hemma... och då trivs jag.

Lussebullar med mandelmassa

Idag har jag bakat lussebullar. Eftersom jag inte har tålamod, eller tid, att stå och göra traditionella lussekatter valde jag att göra likt vanliga vetebullar fyllda med smör och mandelmassa.

Recept:
50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
1,5 dl socker
250 g Kesella 10%
17 dl vetemjöl

Jag är inte stormförtjust i mandelmassa, men med rätt mängd tycker jag om det. Jag använde ca 75g smör och 200 g mandelmassa, men de som är mer förtjust än mig skulle säkert fördubbla mängden mandelmassa. Hälften av bullarna fick också lite russin i sig.

På galej

Igår hade vi barnvakt av mina föräldrar och åkte iväg till Ulvön för att äta julmat tillsammans med T's jobb. Båtresan dit ut var stundvis rätt gungig men tackochlov inte värre än att man kunde blunda de stunderna. Mina förväntningar på maten var skyhöga eftersom vi i fjol serverades ett helt makalöst julbord! Och så även i år! Att äta till priset av 815:-/pers är omöjligt. Jag skulle nog aldrig betala det själv. Men det har båda gångerna varit riktigtriktigt bra och jag kan verkligen rekommendera det.

Ulvön i sig, och många andra av öarna runt Örnsköldsvik är väldigt vackra! Den här årstiden är det alldeles för mörkt för att hinna ta del av det, men sommartid är det en upplevelse.

Livet med en treåring

Det händer mycket med en treåring i huset! Det finns hur mycket som helst på lager och jag borde verkligen börja med den där anteckningsboken för roliga saker som sägs här hemma nuförtiden.

Jag gjorde för övrigt mitt största misstag på länge när jag för ett tag sedan bad E att ta tre tuggor till innan hon fick gå från bordet. Det slutade med att hon varje mål efter det åt just tre tuggor och sen ansåg att hon var klar! "Du har ju sagt tre tuggor, mamma!" De är ju inte dumma de små! Jag har verkligen fått "äta upp" det och kommer inte prova den metoden igen.

Här kommer mer:

T: Vad fin du är i din röda tröja med katten på!
E: Jag tycker inte att pappor med orange tröja med bokstäver på är fin!

Sitter och pratar om julen..
E: När det blir jul får man önska sig något!
Faster: Vad ska du önska dig då?
E: Ehm? En lillasyster vill jag ha!

Ringer sitt första telefonsamtal
E: Jag tänkte att du skulle komma till mig
Farfar: Vad ska vi göra då?
E: Jag tänkte att du skulle komma med en godsak

E tittar ned på bajset i pottan och utbrister "Titta! Farfars bokstav!"

På Stor & Liten i torsdags
E: Min mamma kan inte sångerna!

Mängder av klister

Jag beundrar de som ärligt menar att de inte använder sin tv som barnvakt. Vi har gjort det. Kanske lite för mycket. Så därför har vi sedan en tid infört striktare regler i tvtittandet. Inte nog med att det går mycket dåligt.. man ju dessutom bra nog less på alla dessa (värdelösa, men trallvänliga) barnprogramsjinglar!

Ikväll har vi i vilket fall pysslat istället! Det är kul när man hittar något som roar både mamma och barn. Förhoppningsvis växer tålamodet fram hos den yngre snart. Fortsättning följer imorgon!

Vilken miss!

Ikväll har det bakats pepparkakor i huset! Jag hade i fantasin hoppats att det skulle roa E också, men när hon inte fick äta mer deg så var det inte lika roligt längre.

Och ja.. alltså.. Det här är min pepparkaksiglo.. Som misslyckades. Totalmisslyckades. Men nu vet jag hur jag ska göra, och inte göra, när jag försöker nästa gång :-)

Juldoft i fruktskålen

Det verkar som att det råder allmänt tjyvstartssyndrom när det gäller att plocka fram julen. Jag tycker iofs att det är helt rätt! (Jag tände adventsgranen igår!) Efter självaste julafton vill man ju ändå städa ut julen fortast möjligt så varför inte passa på nu? Jag skulle gärna stöka fram ordentligt, men sambon är inte lika övertygad om att man kan göra jul riktigt ännu. Men lite kryddnejlikor i några av apelsinerna, sprider lite juldoft tills vidare!

Morgonpromenad

Jag tog faktiskt förnuftet till fånga och tog en kortare promenad imorse. Jag vet inte varför det sitter så långt inne, det är ju så skönt när man väl kommer ut. Mitt nyårslöfte får nog bli fler promenader. Har rotat fram min gamla mp3 och lyssnar på gamla spellistor på den när jag får för mig att gå ut. Idag spelades Maia Hirasawa.

Jag saknar snön, men frosten ligger också fint. Den uppmärksamme kanske ser att isen ligger. I mellandagarna ska jag inhandla den där kameran jag längtat efter. Då ska jag äntligen lära mig fota och näst efter barnen kommer nog naturen att hamna på bild. Tänk vad mycket som kan hända med en bara pga en flytt. Jag har aldrig tidigare sett det vackra med naturen.

Inslaget

I år ligger vi rätt bra till vad gäller julklappsinköp. Vi har köpt lite eftersom och det känns väldigt skönt! Jag hoppas att vi ska slippa ut i värsta julklappshandeln i år. Har inte tänkt överösa barnen i julklappar och födelsedagspresenter. Inte än, i alla fall. Jag tycker ändå vi badar i leksaker och klappar och presenter kommer ju från höger och vänster så utan blir de ju inte. Och behovet lär ju bli större ju äldre de blir. Idag inventerade jag i vilket fall våra gömmor och passade på att slå in det mesta! Prickigt, när jag får välja :-)

Vi ser det snöar!

Idag faller vinterns första snö! Det är just så pass att det täcker marken och den lär knappast stanna med tanke på väderprognoserna. Lite tråkigt tycker vi så vi passade på i förmiddags och hann åka både pulka, bob och skidor. Adventsgranen som vi ska ha ute står nu redo att sättas ljus i och fåglarna har fått en matplats för vintern. Nu längtar jag efter advent!

Påminnelse!

Idag, bättre sent än inte alls, skickade vi iväg julklappen med Hoppets stjärna. Imorgon är sista chansen - ta den!

Efterlängtat besök

Idag kommer en av dessa tjejer på besök tillsammans med sin sambo. Vi har inte setts sen dagen när den här bilden togs, på Gammelgården i Myckelgensjö, i början av juni. Därefter föddes lillebror och jag vi låg inlagda och efter det flyttade hon till England. Men är nu hemma igen och snart på väg hit. Det finns vissa människor som har en speciell plats.. Det har Ida.

Barnen verkar kryare idag, men jag stoppar tabletter för att förneka de symptom jag känner.

Vill, vill, vill inte!

Slagna hjältar

Förra veckan var jag riktigt hängig några dagar och nu är det visst barnens tur. Båda två har åkt på feber. Mina småhjärtan! Hoppas verkligen att det inte håller i sig så länge.

Vitprickig till jul

Jag såg den här klänningen till E på H&M tidigt i höstas. Kärade ner mig, men gick vidare. Det var såklart inte bara jag som hade gjort det och den såldes slut illa kvickt. Jag har sökt den sedan dess! Den har varit slut överallt och inte ens på hemsidan gick (går) den att klicka hem. Men idag när jag var i stan hängde den där igen och nu tvekade jag inte. Den är faktiskt än finare i verkligheten och hade den funnits i min storlek hade jag köpt den också :-)

Skaparverkstad

Ni som hängt med ett tag vet att jag avundas alla de som vågar fullfölja sina idéer. Jag är för feg för att verkligen våga satsa och det har faktiskt två gånger sedan i våras resulterat i ett någon annat hunnit före. Men jag låg och funderade härom kvällen och jag ska ge min ena idé en chans, trots att det finns fler. Det måste finnas utrymme för mig också. Så ikväll ska jag ha verkstad här hemma och se ifall jag fortfarade tror på det när resultatet står färdigt!

Rödbetskok

Jag tycker att det är roligt att prova på saker jag aldrig har gjort. Och denna gång fick det bli att lägga in rödbetor. Kanske till nästa år att vi sätter själva, men i år köpte jag dem i affären. Liksom mycket annat jag provat, så var det ju ingen konst alls!

Koka rödbetorna 25-45 minuter beroende på storlek. Lägg dem sedan i kallt vatten. Koka upp lag av ättika, vatten, kryddnejlikor och socker. Skala och skiva rödbetorna och lägg sedan ner dem i lagen ett par minuter. Häll sedan över på burkar! Färdig att äta på ett par dygn.

Så tillsammans med diverse andra burkar med sylt, saft, marmelad och gele står nu även tre brukar med rödbetor i matkällaren! Det är himlarns hemtrevligt att ha sitt eget lilla lager :-)

Ett erbjudande

Min fina vän har startat företaget Pernillas Diapercakes och jag har nu äran att erbjuda er som läser min blogg 10% rabatt på hela hennes sortiment (gäller tom 1/1-2012).

Hos Pernilla hittar du unika och skräddarsydda presenter och smycken efter dina egna önskemål! Kika in och gör din beställning idag! Köp nu, betala om 30 dagar - gäller fram till jul.

Använd rabattkoden "Fridas Betraktelser" för att få rabatten.

www.pernillasdiapercakes.com/

Hemma bäst

Vi har haft en intensiv men bra helg bland släkt och vänner i Umeå. Men nu är vi hemma och ja, det är väl rätt intensivt att komma hem också. Med trötta och hungriga barn och med allt i väskor. Temperaturen i huset hade väl sjunkit väl lågt så nu halkar jag runt här i tjocksockor stickade av min farmor och en extra kofta om axlarna samtidigt som eldningsbestyret blev mitt sedan sambon somnade med barnen. Den sjunkade temperaturen gjorde dock ingenting för vår köksorkidee, som passade på att slå ut medan vi var borta!

11-11-11

Att träffa nya vänner i vuxen ålder tycker jag har varit lite svårt. Men det har äntligen lättat och idag har jag tillsammans med tre andra mammor umgåtts tillsammans med alla våra små. En bra dag! Imorgon ger vi oss iväg för att träffa vänner och släkt i Umeå.

Solnedgång

Gårdagens solnedgång, runt 15.45. En brinnande himmel. Vackert, men nu tycker jag att snön kan få lägga sig så vi får lite ljus och så att vi kan börja genomlida vintern och så småningom möta våren. November måste vara årets tråkigaste månad? Och januari årets längsta! Sen blir det ialla fall bara bättre och bättre igen!

Idag har golvet kommit på plats i barnrummet. Resten av familjen har lagt igen sina ögon och datorbatteriet verkar snart ge upp så det betyder väl läggdax även för mig.

Prylar på hög

Den där perfekta kökssoffan för vårt kök lyser med sin frånvaro. Men när man går på loppis kan man ju istället hitta saker som man inte visste att man behövde. Eller kanske rättare sagt, saker som man inte behöver, men som kan få följa med hem i vilket fall. Bara för att de är billigt (och fint).

Som denna, som kostade mig en tia, och som fortfarande står i en påse i förrådet för att jag inte vet var jag ska placera den. Men som jag absolut inte kunde lämna kvar.

Eller den här gamla speglen, för en stackars femkrona som jag inte heller behöver, och som är opraktisk på många vis. Men fin.. och tydligen oemotståndlig.

Tappa lapp

För att vara så effektiv som möjligt så skrev vi igår en lista på vad som skulle hinnas med idag när vi planerat för en dag att uträtta ärenden inne i stan. Jojustdetja.

Den lappen var spårlöst borta imorse och som vanligt fick vi även börja prioritera bort för att tiden började bli knapp. Men vi hann i vilket fall med de viktigaste sakerna. Att köpa ett golv till barnrummet och att träffa min syster för en lunch. Vi skyndade även in i en klädaffär, roffade åt oss lite kläder och betalade snabbt. Barnen växer så man hinner då icket med. Det här med shopping har nästan blivit ett nödvändigt ont. Tacka vet jag webbhandel och att få sakerna direkt hem i brevlådan. Lillprinsen var vaken ovh nöjd tills dess vi satte honom i bilen på väg hem, då blev det godnatt på studs.

Prosit!

En förkylnings framfart överraskar mig varje gång! Det är livsfarligt att tänka tanken att man klarat sig länge. Varför tänker man så? Och varför uppskattar man inte friska dagar mer?

Jag anade vid middagen igår en kittlande känsla i halsen. Några timmar senare brände det som katten och vid midnatt när jag vaknade kändes det som om halsen blödde. Ajaj alltså, och jag nyser som om det vore pollensäsong. Nåja. En förkylning överlever man ju.. jag hoppas bara barnen slipper, sjuka barn är faktiskt värre än att dra runt på det själv.

Lilla liten

Tänk, att för några månader sedan var det här lilla armbandet så stort att det bara ramlade av vår lillebror. Vi försökte trä det över foten för att få det att sitta kvar över fotleden, men även den var alldeles för tunn. Nu är han snart fem månader, väger sex kilo och kämpar för att få knäna under kroppen. Trots att han gör väldigt lite väsen av sig verkar samma vilja och attityd som storasyster har rymmas i den lilla kroppen.

Den riktiga småbarnstiden har verkligen passerat fort denna gång, trots att vi fick träffa vår V tidigare än planerat. Och trots att han ligger lite efter andra jämngamla så hinner man ändå inte riktigt med. På några månader till så är det nog livat här hemma! Det är lite dubbelt. I samma stund som man vill bromsa tiden, vill man gärna se in i framtiden också.

Fem år bakåt

Ur min förra blogg, denna dag för fem år sedan: "Igår åt jag chokladhjärtan här hemma med någon som värmer mitt hjärta. Jag kunde inte fått en bättre kväll."

Vi har aldrig haft någon årsdag, eller firat sådana saker. I ärlighetens namn är vi inte helt överrens i frågan om vilken dag vi isf skulle fira och förlovningen var otroligt oromantisk, så därför har vi sagt att vi spar det där med årsdagar tills den dagen vi gift oss. (När nu det ska bli?) Men igår var det i vilket fall som helst fem år sedan som vi sågs första gången, bara vi två. Och det är en speciell dag för mig.

En dörrkrans

Det är flera veckor sedan jag bestämde mig för att göra en krans till ytterdörren. Jag köpte mig då en halmkrans, men den har fått stå och vänta medan andra saker prioriterats. Men så idag när barnen sov bestämde jag mig för att söka mig ner i skogskanten för att se vad jag kunde hitta!

Jag började med att klä halmkransen med granris. Därefter sökte jag efter allt med fina färger! Blad, blommor, mossiga kvistar, näver, ljung, lingonris osv. Inte så pjåkigt va? Ett trevligt höstpyssel!

Ett regnigt november

Ifjol hade snön redan lagt sig vid det här laget. Dessutom låg den sig för att stanna. Nu är det plusgrader, regnigt och mörkt. Frågan är vad som är att föredra. Imorse tog vi oss ut och iväg till lekparken trots duggregnet och även om det verkligen tog emot till en början gjorde det rätt gott med lite frisk luft.

För att se positivt på det här med mörkret så var det väldigt fint med alla lyktor på kyrkogården ikväll. Jag som vanligtvis är mörkrädd gick ett varv i den kolsvarta kvällen. Ibland tycker jag att det är fridfullt att besöka kyrkogården, promenera runt eller sitta ner och stanna upp i livet en stund.

Att lämna spår

Det finns två personer som satt spår i mitt liv, på ett positivt sätt. Ett syskonpar som jag tyckt väldigt mycket om. Vi jobbade tillsammans under en tid och de båda flyttade sen. De gånger vi (oplanerat) setts efter det har allting varit sig likt. Men det har från deras sida efter flytten inte funnits något intresse till någon fortsatt relation. Jag tycker det är tråkigt ibland, men klandrar dem inte för det. Gissningsvis kan det berott på att våra liv tog fart åt olika håll just då.

Jag kan sakna dem ibland och undra hur dom har det, men inte på ett överdrivet sätt. Jag tänker inte mer på dem än någon annan av vänner. Men vad som ofta gör att jag grubblar över just dessa två är att de ständigt återkommer i mina drömmar. Ofta överraskar de mig med sitt besök, eller så gråter jag av lycka över att se dem igen. Jag undrar, varför är det så?

Utomhusbubbel

Det är ingen höjdare att flytta ifrån sin familj. Men det fina med att göra det är att man verkligen uppskattar den tiden man ses och att den på ett helt annat sätt tas till vara på. Man hinner längta först, uppleva stunden och sedan minnas tillbaka på den innan det är dax igen för ett nytt besök. 



Förutom själva lyckan i att träffa mormor och morfar, är deras utomhusbubbel väldigt populärt. Att bada i skymningen var extra spännande och till nästa sväng kanske även snön får falla!

Årets julklapp!

Ifjol fick jag tips om världens bästa julklapp, men hann inte vara med på tåget då! Nu kom påminnelsen tidigare och i år ska vi absolut vara med! Du har på dig till den 19 november om du vill vara med också.

Hoppets stjärna anordnar med julklappsutdelning i fattiga länder och till barnhem, med hjälp av frivilliga! I år kommer paketen delas ut i Lettland, Rumänien, Argentina, Filippinerna och Haiti.

Det går till som så att du packar en banankartong med t ex. mat (torrvaror, konserver), varma kläder, leksaker, skolmaterial eller små julklappar och lämnar in vid närmaste inlämningsställe eller hos Bussgods. Ett paket kostar bara 95:- (exkl. det du fyller banankartongen med). All info hittar du här!