Om ni ändå visste hur många inlägg som ligger här i utkasten som jag inte publicerat under den senaste tiden. Jag förstår om ni inte längre tittar in. Jag skriver och skriver, men jag klarar inte av att publicera det.
Tidigare, när jag började blogga, bestämde jag mig för att uppmärksamma livets goda. Av den enkla anledningen att livet är fyllt av positiva saker, som man faktiskt allt för ofta bara tar för givet. Som man missar att vara tacksam över.
Sen började jag fundera på om bloggen kunde upplevas som präktig. Jag ville inte framstå som någon som målar upp en lyckofasad och som tycks sakna både ned- och motgångar i livet. För sånt kan jag ärligt provoceras utav.
Och nu i höst har jag känt att jag velat skona er från klagosång! Från all den skit som drabbat oss.
Jag funderar antagligen alldeles för mycket, jag inser det. Jag saknar det här. Så jag tänker sluta fundera och försöka ta tag i det igen. Jag laddar om för en nystart och hoppas att ni vill fortsätta vara med.
Jaaaa! Kom tillbaka! Tycker så mycket om din blogg! Tycker att allt, både de ljusa och de mörka stunderna, måste få finnas här i bloggosfären!
SvaraRaderaIbland tycker jag att det är så, att inläggen bara blir utkast men inte publicerade. Är det någon som vill läsa om detta, tänker jag ibland, och struntar i att skriva om det. Och ibland kan det bara räcka med att skriva av sig, så känns det bättre, trots att man inte publicerar. Så det kanske får vara så ibland. Men jag vill gärna fortsätta läsa härinne. Vare sig det är om livets goda eller om livets jobbiga stunder. För det är ju så som livet är. Inte alltid en dans på rosor. Och det kan vara skönt att få lite feedback i bloggosfären, det brukar kunna kännas bättre då. Så jag hoppas du orkar ta omtag. Vi finns här! Kram Maja
SvaraRaderaFörsöker igen med min kommentar: skriver ju också blogg och min tanke med den är att den är för mig. Ibland blir det djupare tankar, men mest är det vardagligheter. Bryr mig inte om vad någon annan vill läsa; läs eller låt bli. Ändå kan jag konstatera att det är en och annan, fler än familjen, som läser. Så precis som Maja här ovan skriver, så tror jag att de flesta vill ha HELA livet, inte bara det glättade!
SvaraRaderaÅh jag förstår precis hur du tänker, visst är det svårt! Jag blir både provocerad och stressad av andra som visar upp sina perfekta liv i bloggar, så därför vill jag inte göra likadant själv. Men samtidigt är det ju inte kul att läsa en blogg av någon som bara använder bloggen för att få ur sig alla negativa känslor och tankar... Och det där med att tänka alldeles för mycket känner jag också igen :) Men det är nog precis som i kommentarerna här ovan, en blandning av allt är nog det bästa :)
SvaraRadera