torsdag 4 april 2013

Förlåt för morgonens kryptiska självömkande

Det har varit lite för mycket med allt möjligt en tid. Så förlåt mig för morgonens kryptiska självömkande. Ibland bubblar det över. Men era ord gör gott! Jag överväger fortfarande om jag ska utelämna mig själv. Ibland är det tryggast att inte tala om sånt som känns. Att inte skrapa bort ytan. 

Men så ibland önskar jag att jag vågade berätta för hela världen om motgångarna som har gjort mig ganska ganska klen. Om allt för lång tid av ovisshet, om förlusten av ett trygghetsnät, om drömmar och om hur mina ben i höstas sparkades undan av en människa jag aldrig ska respektera igen.

Det får nog räcka så. Jag vet att det vänder! Förhoppningsvis redan imorgon.

9 kommentarer:

  1. Jag tror du gör rätt som inte lämnar ut allt!
    När allt vänder och blir ljust, så är det lätt att man
    ångrar att man inte hållit mera på sin integritet.
    Styrkekramar till dig från
    Melodys matte!

    SvaraRadera
  2. Tycker jag känner igen mig en del och har nog stundtals blottat för mycket kanske, men ibland känns det som det enda rätta. Hoppas du känner dig bättre.

    SvaraRadera
  3. Även om det är kryptiskt för oss andra så är det viktigt att få skriva av sig!
    Man måste få svämma över ibland, och det kan man göra utan att berätta för mycket.
    Hoppas du hittar någon lösning på det som känns jobbigt.
    ....och glöm aldrig att efter regn kommer sol, även om det kan vara molnigt rätt länge!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Skönt att få skriva av sig även fast du inte lämnar ut vad som hänt. En stor styrkekram till dig från mig!

    SvaraRadera
  5. Fina du! Det är den ständiga avvägningen när man bloggar tänker jag. Ska man vara personlig? Privat? Hur mycket vill man ge? Hur mycket ger det tillbaka och hur mycket är det som bara tas?

    Det jag vill är att skicka dig varma tankar och kraft till det där himla livet som kan göra så himmelens ont ibland.

    SvaraRadera
  6. Har nog missat för mycket...men hoppas du har det bra iaf....
    Önskar dej en fin morgondag....
    Kramisar bia

    SvaraRadera
  7. Kära du, jag förstår precis vad du menar. När jag bloggade på Gredelinbloggen så skrev jag alltid från hjärtat och det kunde vara så skönt att få det ur sig så att säga. Samtidigt så vet man ju aldrig vem som läser och det för ju med sig en viss sårbarhet.

    Sedan är det svårt det där, för som läsare kan det också vara en tröst att få höra att alla andra inte har det plättlätt i livet och det finns nog knappt någonstans jag känt så mycket omtänksamhet som i bloggvärlden när jag delat med mig av något tungt.

    Jag för min del är ju så hjärtans nyfiken och vill såklart gärna läsa lite mer om Frida, människan bakom bloggen, nu är det ju lite mer på "ytan" så att säga. Men framförallt är det DU som sätter gränserna och du ser ju att vi gillar dig oavsett:-)

    SvaraRadera
  8. Oj, det låter som om du har det lite tufft just nu. Min erfarenhet är dock att det är bäst att inte dela med sig av det allra privataste på bloggen. Fick reda på att det fanns några i min närhet som smygläste bloggen och hade snackat om det med andra utan att berätta det för mig vilket faktiskt gjorde lite ont... Men det är himla svårt att veta vart man skall dra gränsen!

    Tack för din rara kommentar inne hos mig!

    Kram på dig! /Anna

    SvaraRadera
  9. Ja det kan vara svårt att veta vad man ska bjuda på och hur mycket man ska bjuda på sig själv?! Klart ett eget val...
    Men ingen av oss lever väl det " perfekta" livet (ok någon kanske) jag har också upp och nergångar bakom min blogg... Sen tycker jag att det är helt ok att skriva om att man har en down period (inte så att jag gottar mig i att någon mår dåligt) men det är så livet är... Men det är ditt egna val om hur djupt man ska gå...
    Så vad det nu är som pågår så hoppas jag att det löser sig till det bästa...
    Må gott och ha en fin start på veckan
    Kram Sandra

    SvaraRadera