Den här dagen

Ifjol den här dagen åkte ett första lass kartonger från Umeå och hit ner. Det var aldrig självklart för mig att flytta. Att lämna Umeå var något vi pratat om men för mig fortfarande ganska långt ifrån att bli verklighet.

Dagen innan vi bestämde att vi skulle flytta hade T tre jobberbjudanden att ta ställning till. Två kortare anställningar i Umeå och den här nere. Vi var så less på varsel och vikariat då me trots det bestämde vi oss för att stanna. Men T vaknade på morgonen efter och kände sig inte tillfreds med det beslutet. Han ville hem. Jag sa okej och vi bestämde att ge det sex månader. Efter att han tackat ja till jobbet sade jag upp lägenheten, dagisplatsen och jobbet på ett par minuter. Sen var allt definitivt. Jag behövde göra så för att inte ha chans att älta beslutet och för att istället fokusera framåt.

Vi åkte ned och besökte dagis och tittade på en lägenhet som vi tackade ja till. Jag tror alla i min omgivning chockades. Jag hade längtat efter att komma utanför stan och göra något nytt men jag trivs i trygghet och med flytten var plötsligt allt i livet ovisst.

De första månaderna här var tuffa. Jag ville hem, jag ville ha ett jobb, vänner. Men så bestämde jag mig att försöka se saker positivt och använda min tid till att göra saker jag tyckte om! Det var så bloggen kom till. Den hjälpte mig att se de små positiva sakerna i vardagen och där vände också flytten till nått positivt!

Jag saknar fortfarande mitt Umeå, men jag känner mig hemma här och vi lever ett helt nytt liv! Och allt eftersom tiden går blir det bara bättre.