Tjugotusen

Det har gått ganska precis sex månader sedan jag bestämde mig för att börja blogga igen! Tänka sig att på de månaderna har jag haft 20.000 besök :-) Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna fånga så mångas intresse och att besöksantalet skulle bli så högt. Jag hoppas ni stannar och ger er chansen att ge mig tips på vad ni vill se och läsa om? Annars kan ni ju bara lämna ett spår så jag får veta vilka ni är!

Stanna tiden!

Tiden går för fort! Jag önskar att jag hann så mycket mer! Jag har hållit på i två dagar för att få upp nya gardiner i vardagsrummet och ändå ligger en av fyra fortfarande på strykbrädan. Jag har visserligen hunnit byta färdigt alla beslag i köket och utöver det hunnit med ett loppisbesök både igår och ett idag. Mina ambitioner är kanske väl höga, men att vara hemmamamma är ett heltidsjobb om något.

Innan jag blev mamma älskade jag att jobba. Jag tror att jag gör det fortfarande, men nu känns det lite annorlunda. Det är viktigt för mig att få komma ut och jobba igen och jag vet att jag antagligen skulle älska det nu också. Men jag skulle vara nöjd med en deltid för att ha möjlighet att vara hemma med barnen och för att hinna allt som behövs göras hemmavid.

Den här dagen

Ifjol den här dagen åkte ett första lass kartonger från Umeå och hit ner. Det var aldrig självklart för mig att flytta. Att lämna Umeå var något vi pratat om men för mig fortfarande ganska långt ifrån att bli verklighet.

Dagen innan vi bestämde att vi skulle flytta hade T tre jobberbjudanden att ta ställning till. Två kortare anställningar i Umeå och den här nere. Vi var så less på varsel och vikariat då me trots det bestämde vi oss för att stanna. Men T vaknade på morgonen efter och kände sig inte tillfreds med det beslutet. Han ville hem. Jag sa okej och vi bestämde att ge det sex månader. Efter att han tackat ja till jobbet sade jag upp lägenheten, dagisplatsen och jobbet på ett par minuter. Sen var allt definitivt. Jag behövde göra så för att inte ha chans att älta beslutet och för att istället fokusera framåt.

Vi åkte ned och besökte dagis och tittade på en lägenhet som vi tackade ja till. Jag tror alla i min omgivning chockades. Jag hade längtat efter att komma utanför stan och göra något nytt men jag trivs i trygghet och med flytten var plötsligt allt i livet ovisst.

De första månaderna här var tuffa. Jag ville hem, jag ville ha ett jobb, vänner. Men så bestämde jag mig att försöka se saker positivt och använda min tid till att göra saker jag tyckte om! Det var så bloggen kom till. Den hjälpte mig att se de små positiva sakerna i vardagen och där vände också flytten till nått positivt!

Jag saknar fortfarande mitt Umeå, men jag känner mig hemma här och vi lever ett helt nytt liv! Och allt eftersom tiden går blir det bara bättre.

Heldeppigt

Idag skulle jag ha åkt iväg på bröllop i Örträsk. Lillebror har visat viss antydan på förkylnning några dagar, men utan större påverkan. Inatt satt jag dock vaken från två till halv sex med en rosslig liten kille och när jag väl somnat om var E vaken efter en dryg timme. Lillebror äter dåligt och är slemmig i halsen. Det är verkligen jobbigt att behöva oroa sig för de små. Jag var tvungen sluta bort våra vänners bröllop i sista stund och jag sitter nu framför klockan och inser vad jag snart missar! Heldeppigt. Minst sagt.

Butterkaka

Jag hittade ett frestande recept i en tidning häromdagen. Butterkaka med blåbär. Så idag tog jag mig tid att baka och jag undrade hela tiden varför jag gjorde det just idag, ensam hemma med två barn. Men såhär i efterhand var det nog värt allt sjå i alla fall. Resultatet blev ju lyckat!

Har tidigare aldrig ens tänkt tanken att baka butterkaka, men nu blir det nog det hädanefter. Det var ju ingen konst alls och fort gick det! Sen ser de ju väldigt trevliga ut att bjuda på, eller hur? :-)

Jag gjorde en vanlig bulldeg och fyllde med smör, socker och blåbär. Rullade ihop, skar bullar som vanligt men lade dem på bakplåtspapper i en springform istället. Sen tog det ungefär 20-15 minuter i ugnen.

Dax att lägga på ett kol!

Det är riktigt ruggigt väder ute idag. Så jag hade planerat för att hinna en massa saker inomhus. Rensa blåbären, tvätta, ta en riktigt ordentlig städrunda och sedan avsluta det hela med lite bakning.

 

Men vi somnade i soffan och nu finns inga möjligheter att hinna det jag hade tänkt. Men jag får göra allting i rapidfart, så får vi se vad jag lyckas åstadkomma innan det är dax för dagishämtning!

Ute i bärmarken

Det är bra när man är relativt ny på ett ställe att någon hjälper en att hitta ut till bären. Man kan ju alltid ge sig ut att söka, men att bli skjutsad direkt till de bästa bärställena är inte fy skam. I fjol visade svärfar på fina lingon- och tranbärsställen och idag tog han med mig och E ut i fina blåbärsskogar.

Jag blir så stolt när jag ser min tjej gå i skogen! "Hon är enastående", som svärfar sa. Trots ris, rat och ojämnheter går hon obehindrat fram och plockade, åtminstone till en början, bären ner i hinken. Lycklig som en liten lärka sjöng hon högt och ljudligt mest hela tiden, däremellan ropade hon länge och väl till sitt eget eko. Så den björnrädda modern kände sig ganska lugn :-)

Allt eftersom tiden gick hamnade bären istället i munnen och jag hann inte plocka i den hastighet att det ökade i våra hinkar. En sån tur då att vi fick lite hjälp! Vi var ute en och en halv timme utan minsta klagomål och hem fick vi med oss ungefär fem liter blåbär. Nu klarar vi oss (nog) till nästa höst!

Var hon vackrare än mig?

 

Jag har fått kämpa mot min svartsjuka. Den rev mig på insidan och kvävde mig nästan till en början. Men jag har trotsat den och vunnit. Svartsjuk eller ej. I vilket fall som helst. Denna texten är stark, och vacker.

Höstfejning i trädgården

När T gick isäng tillsammans med E ikväll så klädde jag lillebror och tog med honom ut för att påbörja lite höstfejande. Planerna är många och tiden knapp, så jag tänkte ta tillfället i akt. Lillebror somnade snällt och jag började klippa och stötta upp en av alla de buskar jag tänkt. Sen kom regnet. Så himla typiskt!

Jag får hoppas på en kväll med bättre lycka snart. Förutom alla bärbuskar som behöver lite hjärta så ska jag sätta ut sex pallkragar. I dem ska jordgubbsplantor planteras och sen ska där finnas plats för lite odling till nästa vår. Ett helt gäng nyponbuskar ska upp. Under två stora häggmisplar tänkte jag sätta spotlights och sen ska äppelträdet få lite omsorg efter att äpplena tagits omhand.

Projekt tvättstuga

Nu har jag gjort klart det jag hade tänkt i tvättstugan, för denna gång. (Förutom elementsmålningen som inte är klar.) Innan vi vet om vi måste dränera nästa sommar så får det duga såhär. Planen är att längre fram klinkra, men som sagt, lite färg gör stor skillnad. Nu ska vi dra på värmen där nere och sen kommer det nog aldrig igen att bli så fritt från tvätt som det är nu :-)

Skvallerbär

Vi hittade några stackars blåbär i stugan i fredags. Men det blev inte mycket att ta med hem. Åtminstone inte lönt att göra något av. E är snabbare än blixen att sätta i sig det vi plockat. Men hon fyller ju på med antioxidanter och det lär behövas när dagis nu dragit igång. Viktigast känns ändå att hon lär sig att vistas i skog och mark, som är pappas stora intresse i livet.



Jag själv önskar att jag tidigare hade varit mer i naturen. Jag tycker det är rogivande, speciellt att plocka bär, men jag har lite för stor respekt för skogens alla djur. Förhoppningsvis kommer jag väl över det också, sinom tid. Jag får väl lära mig i takt med barnen :-)

Morgondagens planer

Imorgon planerar vi för en tur hit. Till lugnet.

Det blir en tur till stugan!

Där måste man dra ner på tempot. Möjligen plocka lite blåbär, men troligast bara lägga benen i kors.

Budgetrenovering

Vi bestämde ganska tidigt att det inte blir några stora renoveringar till en början. Dels känns det som vi har fullt upp med små barn och sen så blir ju ekonomin lidande om man väljer att inte ta full föräldrapenning. Huset är väldigt välskött, förutom delar av källaren, och där bor vi ju ändå inte.


Mycket kan man dessutom göra med små medel. I köket som exempel är luckorna fina, men vi har valt att byta ut handtagen. Bara en sådan sak gör ganska stor skillnad! Och målningen i tvättstugan. Verkligen skillnad! Mitt mål är att bli klar där under helgen. Sen fortsätter vi med målarfärg, klickgolv och tapeter tills dess vi riktigt funderat ut hur vi vill ha det.

När tid finnes

Det här med tid har återigen fått en helt ny betydelse! De små lugna stunder som blir är oftast för korta för att påbörja några projekt och när det väl lugnat ner sig för kvällen är det antingen ett smärre kaos som måste redas eller en mamma så trött att hon stupar..

När tiden räcker till så ska jag..
Måla!
Åka på ännu obesökta loppisar
Sätta om jordgubbslandet
Plocka blåbär
Ta bort buskar i trädgården
Safta

Friska promenader

E har börjat sina femton timmar på dagis igen och eftersom vi bor så nära nu har jag valt att promenera dit med henne på morgonen. En lämplig liten morgonpromenad för små ben. Jag har tagit lillebror i bärselen och sen har vi sett till att gå ut en stund tidigare. Igår hoppade vi i vattenpölar efter galet mycket regn och idag observerade hon något nytt, spännande i träden! Gula löv! Javisst, hösten är här!

Det vände verkligen fort. Vi har fortfarande hyfsat varma dagar men det är helt annan luft ute. Frisk höstkall luft! Jag brukade tidigare bli lite deppad över att sommaren är över, men sedan barnen föddes känns det inte likadant. Man får upptäcka årstiderna på nytt. E är verkligen i upptäckaråldern! Hon längtar redan till vintern, men det är väl mer än jag kan påstå att jag gör. Jag skulle gärna slippa november och januari månad, de ingår inte under favoriter.

Födelsedagspengen

Med åren har det blivit allt svårare att önska sig något till födelsedagen. Besöken och fikat är klart viktigast! Och det slutar också oftast med ett kuvert och "köp något du behöver" eller "unna dig något roligt". Problemet är att jag tror jag gått och blivit ekonomisk! Jag vet inte vad jag ska lägga pengarna på! Det finns för mycket som är kul och beslutsångesten blir istället till återvändsgränd. Jag får sova på saken!

Kvällens pyssel

Är hon inte söt i örhängen så säg?



Pysslade ihop tre par örhängen ikväll i ceriserosa. Med clips. Passar till alla! 

Bara vara

Se på han som sover bredvid mig här i soffan! Jag borde verkligen sova, men jag har inte hjärta att riskera att väcka lillen som sover som en liten docka. Han borde vakna för mat snart och jag tycker det är så himla mysigt att se på de små när de sover! Att kärlek kunde vara så överväldigande.

T har återgått till jobbet och jag har verkligen gruvat mig för hur jag ska ro ihop det här med två barn ensam. Mest för att han arbetar så konstiga tider. Men det går över förväntan! Jag har lyckats få barnen att sova nästan samtidigt och därefter har jag röjt kaoset innan jag satt mig ner för att bara vara mig själv.

Porslinskärlek

Sedan jag började gå på loppis har jag köpt massor med porslin. Enstaka och udda tallrikar, skålar, burkar, uppläggningsfat osv. Jag har förälskat mig i det gamla! Här kommer ett axplock av nygammalt porslin som flyttat in senaste året..

Något nötta, men ändå fina! Tallrikarna heter Carina (Gustavsberg).

Rörstrand, en resturangservis utan namn. Superfina! Och ett gäng glas- och förvaringsburkar.

Berså-assietter.

Udda tefat för en krona styck, som används som krukfat :-)

Det fina prickiga uppläggningsfatet från Rörstrand och en omärkt skål från helgens loppis.

Det finns massor med mer också! Jag skulle vilja byta ut allt vi har till udda, gammalt och charmigt porslin istället. Det har lite mer känsla. Sen har jag en fantasi om att ställa alla mina favoriter i ett vitrinskåp, så man inte gömmer bort dem. Men vi får se hur det blir med den saken.

Jag, asfaltsblomman.

Om det är något jag är livrädd så är det eld. Eller jag skulle kanske säga brand istället. Rädslan har smygit sig sakta på sedan barnen föddes och det är mest på kvälls och nattetid. Om skulle jag rangordna mina rädslor hamnar brand överst, före sjukdomar, kräkningar och timmerbilar.. och en massa andra saker.

I samband med att jag försökt hantera min rädsla och lärt mig det här med eldning. Inte lärt mig, utan försöker lära mig, så har T kallat mig för asfaltsblomman.. Nåja. Ikväll är jag ensam då T återgått till arbete, efter sådär tio veckors familjeledighet. Jag har lyckats med konststycket att få båda barnen att sova samtidigt och märkt upp alla rör och strömbrytare i pannrummet med vad de ska användas till. Så att det ska bli lite lättare för blomman! :-)

Nu byter jag!

Vardagsglimtar blir nu fridasbetraktelser.blogspot.com !

Allt för en tia

Dagens utflykt gick på en välannonserad loppis var tre generationer sålde ut sina saker. Allting, stort som smått, såldes för tio kronor. Vi kom kanske tio minuter efter utsatt tid och redan då bar folk därifrån mängder av saker. Vi fyndade lite smått och så även T, som till en början inte alls var särskilt imponerad av mina dagsplaner.

Jag hittade fint porslin! Som om jag inte hade tillräckligt.. :-) Men de är en viss charm med det gamla! Fina, inte sant? Rörstrand it is. En blåvit Kockumhink följde med hem också. Något rostig, men till plantering nästa sommar blir den perfekt. Och sen en fin trasmatta.

Bland tomtar och troll

Idag åkte vi till Sidensjö för att besöka sagostiden Källarbackens saga.      (Kolla in landskapet!)

Där gick vi runt och kikade på tomtar och troll, häxor, Hans & Greta, Guldlock och Rödluvan.

Sen åt vi pannkakslunch i deras finfina café!

 

Och matade de små lammen som senare rymde från inhängnaden.

Det är klart för i år

Tjugo kubik ved har hängt över T och några hjälpsamma ur släkten. Den har kapats och klyvts och sedan staplats. Idag lyftes de sista vedträna från backen. Jag tror alla är lättade att det är över för i år. Även jag, trots att jag knappt lyft ett endaste vedträ!

Vi har varit rätt skonade från regn, men när den sista kärran lastades in möttes den stora solen av en svart himmel och regnet började falla! E, som älskar regn firade med en dans! Sen gick vi in och gjorde kväll.

Dyrbara bär

Blåbär förbrukar jag mycket och gärna! Det är slut i frysen sedan några månader och jag har insett att jag troligen inte kommer ut själv i år. Åtminstone inte på några större plockarutflykter. När jag hade varit hemma en halvtimme igår kom tant Kerstin förbi med fem liter nyplockade och färdigrensade bär! Så nu har jag äntligen blåbärssylt i kylskåpet igen. Blåbärssylt med vanilj. Tar jag mig själv inte ut något blir det dyrbara bär. Jag skulle behöva minst det dubbla om man tittar på senaste årets förbrukning :-)

I hjärtat

Den här lilla tavlan fick min mamma av mig på sin födelsedag eller mors dag för en tid sedan.

När jag kom hem från Umeå igår kändes det i hjärtat! Jag saknar de mina som ser mig i ögonen och vet. Det är tråkigt att man vid besöken alltid måste prioriera vad som ska hinnas med. Jag är väldigt nöjd med allt jag hann med. Jag trivs så bra här, men Umeå kommer nog alltid kännas som hemma.

Hemma, fast ändå inte.

Befinner mig tillsammans med V i Umeå hos släkt och vänner. Det är elva veckor sedan jag var upp sist och det är verkligen toppen att vara här igen! Vi passas upp av mina föräldrar och vi har hunnit träffa många. Visserligen bara en bråkdel av alla jag önskar att jag hann se, men ändå. Imorgon åker vi åter och möts upp av resten av familjen i Övik. Det känns inte dumt det heller! Från hemma till hem och sen tillbaka igen.

In your shoes

Inför vår gårdsloppis för ett par helger sedan gick jag igenom förrådet. Jag hittade allt möjligt skräp som jag av någon anledning valt att spara. Men jag hittade också sånt som var svårt att lägga tillbaka utan att gå igenom. Gamla skolkataloger, dagböcker och sånt som väcker minnen. Jag hade inte tid att just då sätta mig ner och bläddra, läsa och minnas. Men jag satte på mig dessa (fulsygga, charmiga?) skor, som min farmor hade som ung. De fick jag för många många år sedan och varje gång jag ser dem tar jag en tur i dem. Tyvärr smular gummisulan sönder, men de håller till några steg till nästa gång när jag packar upp för att minnas.

Jag saknar dig, lillasyster!

Sol och bad

 

Tvättstuga

Jag börjar med att visa er det absolut värsta i hela huset! Tvättstugan. Trots att man inte tillbringar den största delen av tiden där har jag haft planer för den sedan vi vann budgvningen på huset. Man kan ju tycka att det finns annat vi borde göra först, men nej, jag vill göra detta först. Och då gör jag det.

Efter att ha delat tvättstugor i lägenhetshus och helt saknat utrymme för tvätt har jag verkligen längtat efter att få ett helt rum bara för sådant! Vi har en oinredd källare i huset men bara för det behöver ju tvättstugan inte se ut som den gör, med skadade väggar och olika färger. Jag hoppas att jag snart står där nere och manglar mina lakan i ett betydigt trivsammare rum än det på bilden! :-)

T har tillsammans med sin pappa putsat och spacklat väggarna och idag åkte jag iväg för att köpa färg. Jag valde en färg som hette Rosewood. Den är väldigt ljus, men bryter lite mot rosa och beige. Det blir verkligen skillnad! Men resultatet får ni se först när allting är färdigt.

Oredan

Clara skrev ett inlägg i sin blogg häromdagen som hette "Skenet bedrar". Ett mycket intressant inlägg som handlade om folks förutfattade meningar och om hennes prioriteringar vad gäller ordning och reda. Jag log inlägget igenom! Antagligen för att det träffade mig precis..

Jag har verkligen släppt på kraven om ett perfekt hem. Det är inte det viktigaste längre, även om oredan emellanåt är ett irritationsmoment. Och jag chockades smått när jag sedan läste kommentarerna till inlägget. Vi verkar vara en hög som känner igen oss! Jag som trodde att det bara var jag!

"slänga in alla saker i en garderob och tvinga igen dörren"

"ser en gammal strumpa här som jag kan torka med"

"spiller glass på golvet -  och suddar glassen med hälen"

Bit ihop eller bryta ihop

De senaste dagarna har alternativ två känts närmast. Vad jag önskar att jag räckte till och att jag fick sova. Jag fungerar inte som mamma, sambo och medmänniska utan sömn!

Amning i all ära men jag kommer inte kämpa som med E. Denna gång har jag mat och ammar utan smärta men jag överväger starkt att börja med nått mål flaska för att själv få möjlighet till återhämtning. Och en paus ibland. Det kan kanske verka knepigt när V endast är sju veckor men en natt som skulle kunnat ge åtta timmars sömn har gett mig fyra, uppdelat på tre sovpass. Det börjar kännas och nu går snart T tillbaka till arbete. Barnen är mitt allt, men som jag gruvar mig att själv ro ihop allt...

En gammal soffa

För många år sedan fick jag den här soffan av min farmor. Den har sedan stått hos min syster i deras ladugård i förvaring tills dess jag kunde ta rätt på den själv. Den är i ganska slitet skick och jag hade tänkt köra bort den. Sofflocket saknas och det krävs bra mycket jobb för att få den i ordning. Mina föräldrar kom hit med den för ett par veckor sedan och nu funderar jag på om det kanske får bli en säng istället?