Häromdagen så lade jag de minsta bebiskläderna i tvätten. Allt från prematurkläder till storlek 56. Jag har nu gått 23 fulla veckor men kan fortfarande inte riktigt ta till mig att det på några månader till kommer finnas ännu en liten i huset! En Mini :-) Det är förstås fantastiskt - men fortfarande overkligt! Jag är obeskrivligt rädd att föda för tidigt även denna gång och av den anledningen har jag liksom inte tillåtit mig själv att slappna av. Jag har varit tacksam för varje dag som passerat hittills.
Magen växer, fogarna gör ont och kroppen börjar säga ifrån. Blodtrycket är jättelågt, händerna sväller och orken tryter. Ändå blir jag nästan chockad när jag ser mig själv i spegeln! Men nu har jag lovat mig själv att släppa garden lite! Jag har nått ett av mina mål, jag är under bevakning och har bestämt mig för att få njuta nu. Jag vill inte missa den här graviditeten på grund av oro. Nä, nu ska jag ta till vara på det som är och fokusera på nästa mål - att nå 2014.





