Det var längesedan vi fick tid tillsammans hela familjen. Jag avskyr att vardagen ser ut som ett pussel, där det måste planeras i detalj hur man ska få ihop jobb, intressen, måsten och sömn. Men idag har vi haft en heldag tillsammans! Allihopa. De dagarna är värda så mycket. Något så litet som att laga mat och äta den tillsammans. Att bjuda på fika. Att fundera över sånt som jag vill, han vill och vi vill. Att komma i fas med stort och smått och att hinna sitta ned tillsammans.
Imorse låg ett vitt puder på marken och det ligger till viss del också kvar. Gräset skiner igenom men vi plockade fram pulkor, snowracern och stjärtlappen och susade i vår egen backe mot skogskanten. Det blev en och annan snöboll kastad och några tappra försök till snöänglar också. Jag börjar känna mig redo för snön nu, bara vi slipper
sånt här.