Jag har haft jättebra samtal med nära och kära under en period på slutet och jag inser att vi pratar alldeles för lite med varandra. När man väl öppnar sig och delar med sig så inser man att man inte är ensam, trots att man till en början kanske trodde det. Yta och fasad har blivit större och viktigare än vad vi vill tro och törs erkänna.
Småbarnslivet är tufft, praktiskt och krävande. Att vara föräldrar och samtidigt upprätthålla den kärleksfulla delen av det förhållande som man en gång hade är näst intill omöjligt. Det betyder inte att jag inte älskar mina barn och min sambo och att jag inte uppskattar småbarnsåren - för det gör jag. Också. Jag menar bara att livet inte är rosaskimrande och enkelt. Men att ingen törs säga det.
Dessutom verkar det inte längre bara handla om att sträva för sin egen lycka och ett hem som fungerar. Idag ska man också ha en bra utbildning, göra karriär, tjäna stora pengar, klä sig själv och barnen i dyra kläder, renovera hemmet, ha en flådig bil och dyra prylar, vara vältränad och åka utomlands en gång per år. Hur har folk tid? Råd? Hur orkar man? Orkar man verkligen?
Vi har prioriterat bort många av dessa saker och fokuserar på att ha så mycket tid som möjligt att vara tillsammans allihopa. Visst saknar vi också delar av det vi valt bort, men i det stora hela är vi ändå nöjda. Men det räcker heller inte. Man ifrågasätts ändå av samhället hela tiden varför man gör sina val och måste också övertyga och försvara sig.
Jag känner mig ärligt stressad ibland av alla osynliga krav. Jag önskar att vi hade råd och tid att renovera vårt hus, men i dagsläget är det oviktigt. Dessutom skulle vi aldrig orka. Att tjäna pengar och få vardagen att snurra är viktigare än en bra utbildning och heta något på papper. Och vältränad och inne kommer jag aldrig att bli för något sådant intresse har jag inte.
För mig är inte ytan så viktig, jag delar gärna de här med er och såhär efter de samtal jag haft med andra så tänker jag sluta tro att andra har det så förbaskat bra och enkelt. Fortsättningsvis ska jag bara lägga min energi på att få så bra och välfungerande småbarnsår som det bara är möjligt. Utifrån vad vi själva tycker.
