Jag förstår att många som bloggar använder sin blogg till att provocera folk. Det finns säkert anledning till det. Många läsare och reaktioner. Jag är en av dem som reagerar! Till vardags kanske jag upplevs som en slätstruken person. Lugn som en filbunke, men jag har mer under ytan. Jag bär känslor, kanske främst frustration, utan att dela med mig. Men nu kommer det :-) Just den här gången handlar det om barn.
Igår visade Claras sin son som var klädd i rosa klänning till kalaset. Och det blev ramaskri i hennes blogg. Hon får klä honom precis hur hon vill, men jag ser inte anledningen till att försöka göra alla lik. Jag tror att det är femninismens och jämlikhetssträvandets baksida. Ett lika värde och lika lön behöver för mig inte innebära att kvinnnor ska våga vägra raka sig under armarna. Eller att pojkar ska ha klänning.
I en annan blogg skriver en tjej att det inte alls är farligt att röka under graviditeten. Hon har ju gjort allt hon kunnat för att sluta och det finns ju faktiskt dom som får friska barn fastän de har knarkat, druckigt alkohol och rökt mycket mer än vad hon gjort. Dessutom verkar barnet friskt. Men! Barnet är inte ens fött!!!
En tredje blogg, där föräldrarna inte vill påverka barnen väljer de att lära sina barn att de är barn och inte ett kön, de klär sönerna i klänning och lär barnen att det är fel(!) att äta kött. Hur uppfostrar man då barnen till att bli sin egen? Är det bara i vissa frågor man inte ska påverka dem?
Jag kanske borde sluta läsa andras bloggar, det vore nog lugnast för psyket.